Ridlärarens/tränarens roll....

Brukar säga till mina elever

"INGEN tränare/ridlärare kan lära dig rida!"

Låter kanske lite provocerande men vad jag menar är att ridlärarens/tränarens roll är att vara en (förhoppningsvis god) GUIDE för ryttaren. Ridläraren kan ge användbara tips på vägen men det är RYTTAREN som måste lära sig själv rida - ingen annan kan göra det åt "hen" (för att använda ett populärt nytt ord :-).

Ridläraren/tränaren kan med andra ord ge ett antal "riktningsanvisningar" men det är RYTTAREN själv som måste hitta vägen....

På vilket sätt man bäst lär in varierar från person till person - det gäller därför att försöka hitta en ridlärare/tränare som antingen har många olika sätt att lära ut eller ett sätt som passar just DIG! En ridlärare/tränare kan vara helt rätt för dig, men helt fel för någon annan.

När du väl hittat en som du trivs med - håll ut! Det tar nämligen TID att lära sig rida! Åtminstone för flertalet ryttare... :-) Man kan naturligtvis prova rida för olika ridlärare/tränare men "för många kockar i soppan" brukar sällan ge något bra resultat... Om dessa dessutom ger helt olika råd (har olika filosofi kring ridning) försämrar det oddsen för en bra utveckling ännu mera. Om du däremot hittar en "hemmatränare" som har samma filosofi som någon som kommer mera sällan kan det vara ett väldigt bra komplement mellan "sällanträningarna" att träna för en lokal tränare ofta.

Vem tränar vem? Och VAD tränar ni?

Vår besökande instruktör Lena Danius sa till en ryttare vid en  kurs:  ”Ni tränar just nu varandra – frågan är vem av er som är mest framgångsrik?"

Denna fråga är väldigt intressant eftersom man skall vara medveten om att så fort man hanterar eller rider sin häst så utbildar/tränar man den! Vare sig det är avsikten eller ej….

Det kan handla om att man förstärker ett önskvärt beteende genom sitt agerande men det kan lika ofta vara att man förstärker ett icke önskvärt beteende. Många gånger är inte ens handhavaren/ryttaren medveten om vilket av det som sker…

Jag ser i princip dagligen hur mina hästar utbildar mina ridskoleelever. Det kan t.ex vara Tycando som lyfter på ett bakben för att få skötaren att sluta borsta. Eller min tidigare Ronja som hade en glasklar ”checklista” med alla nya ryttare där hon testade av om vederbörande var någon man behövde bry sig om eller inte…. Eller Höken som höjer huvudet när ryttaren försöker tränsa och ryttaren då ”ändrar sig” och släpper honom. Eller Phoebe (ofta på ett subtilt sätt om man inte vet vad man skall vara uppmärksam på) som får eleven att flytta sig och därmed etablerat sig som ledare i förhållandet. Listan kan göras lång…

I ridningen är en "träning" också helt uppenbar - dock många gånger utan att varken tränare/instruktör eller ryttare verkar riktigt klar över VAD som tränas/lärs in och av vem.... :-)

Exempelvis en ständigt påverkande (drivande) skänkel eller sits kan få den från början mest framåt häst att så småningom bli mer eller mindre skänkeldöd.... Det är inte ovanligt med hästar som (om ryttaren slutar driva med skänkel/säte) bokstavligt talat stannar! Eller en ständigt bromsande/dragande hand som åstadkommer en häst som i rent försvar blir "stark i munnen" och svår att påverka... Exemplen kan göras många där gränsen mellan vem som lär sig vad är otydlig.

Många ryttare (även med lång riderfarenhet) är inte medvetna om ovanstående förhållanden. Helt enkelt för att det får man oftast inte lära sig något (eller åtminstone inte i tillräcklig omfattning) om i en traditionell ridutbildning. Hästens beteende och inlärning är märkligt nog ett ämne som man oftast inte fördjupar sig i. Trots att det i hela tiden påverkar vårt förhållande till hästen oavsett om vi befinner oss i sadeln, på marken eller i vagnen.