Vad händer???

Igår fick jag vet något som får mig att reflektera över hur väl vi egentligen lyckas med häst- och ridutbildning här i landet???

Jag är sällan och aldrig ut på tävlingar numera eftersom jag varken är intresserad eller har tid så därför var det en nyhet för mig att det finns en TR-ändring som säger att det inte får vara mer än tre (3) hästar inne på prisutdelning och att banpersonal dessutom inte får gå omkring eller jobba under prisutdelningens gång... Den aktuella frågan tog upp om man då vid ponnytävlingar skulle ha separata kategoriprisutdelningar eller om man skulle ta in bara 1:orna i varje kategori till prisutdelning? Man enades om att om det var små startfält så skulle man göra det sistnämnda (dvs bara ta in 1:orna) annars skulle det ju kanske bli 9 ekipage inne vid prisutdelningen och det var ju för många.... Skälet till ovanstående TR-ändring är tydligen att man ansett det vara sådan säkerhetsrisk att ha fler hästar inne på ridbanan vid prisutdelning - och att "banpersonalen ofta/ibland håller på att bli påridna"....

VAD ÄR DETTA????

Min reaktion är faktiskt att "Vi kanske helt och hållet skall lägga ner detta med häst- och ridsport?!" För vart drar vi gränsen? Hästar och ridsport ÄR INTE och KOMMER ALDRIG ATT BLI helt ofarligt - det ligger helt enkelt i sakens natur. Det är stora, starka och snabba djur som inte i alla lägen är förutsägbara och säkra - alldeles oavsett vad och hur vi gör... Men samtidigt - snälla nån! - om det är sådan säkerhetsrisk att ta in fler än tre ryttare samtidigt på en prisutdelning - och att banpersonalen samtidigt inte får röra sig på banan - då kanske man måste syna utbildningen av våra ryttare?

Personligen tycker jag inte att man har något på en tävlingsbana att göra om man inte kan kontrollera sin häst så den inte är en fara för andra! Och hur sjutton kan man då tillåta träningar och ridlektioner där kanske den stackars instruktören/tränaren har 8-12 elever som helt okontrollerat rider runt på ridbanan??? Obs - ironi! :-)

Dessutom - och det har jag varit inne på tidigare - fokuserar vi vid våra träningar/ridlektioner på rätt saker??? Har vi tävlingsryttare som uppenbarligen inte har bättre koll på sina djur än att man ansett sig tvungen att införa ovanstående regel - då måste det gått något allvarligt snett i vårt utbildningssystem i Sverige!

Det finns en bok (skriven av en chefsöverläkare på en psykiatrisk klinik i Stockholm) som heter "I trygghetsnarkomanernas land". Ovanstående hade med råge platsat som exempel i denna bok...

Säkerhet i samband med hästar - helt klart JA! Men fokusera då på rätt saker - dvs utbilda ryttarna så att de i sin tur kan utbilda sina hästar till lugna, trygga, säkra hästar! Då behöver vi inte alla dessa "no brain, no pain" regler som bara är ett dåligt plåster på ett mera grundläggande problem och brist på kunskap!