Hästbranschen - en märklig bransch....

Har jobbat många år inom hästbranschen (snart 35 år) och kan bara konstatera att det är en märklig bransch. Märklig för att det är få branscher där ekonomin har så liten, men ändå så stor betydelse! Liten för att många som jobbar inom hästområdet har andra skäl än strikt ekonomiska till att man gör det man gör - stor eftersom det är en kostnadskrävande bransch.

Märklig också därför att statligt/kommunalt subventionerade verksamheter och privata verksamheter konkurrerar med varandra på helt olika villkor. Detta trots en ny konkurrenslag som fastslår att kommuner inte får konkurrera på områden där det finns privata entrepenörer.

Å ena sidan kommunala ridskolor som subventioneras via skattsedeln när det gäller såväl uppbyggnaden av anläggningar som löpande verksamhet - å andra sidan privat hästföretagande (utan statliga/kommunala subventioner) där staten lagt mångmiljonbelopp på att främja "livskraftigt hästföretagande" framför allt via utbildningsinsatser.

Läste i Land Lantbruk (tidning) för en tid sedan om grisbönders upprördhet över hur Jordbruksverket räknat ut grisnäringens merkostnad för Sveriges djurskydd. En merkostnad som näringen själv
bedömer vara nästan dubbelt så hög som Jordbruksverkets beräkning (2,70 respektive 1,40 kr/kilo fläsk). Jordbruksverkets förklaring är att "lantbrukare är beredda att satsa mycket arbete och kapital utan att räkna med full ersättning"....

Och vad har nu detta med hästnäringen att göra undrar du kanske? Ja, ofta är förhållandet detsamma där. Hästföretagare som "subventionerar" (ofta kanske inte medvetet men effekten blir denna) kundernas (oavsett om det är uppstallningsavgifter, ridavgifter eller försäljningshästar) vara eller tjänst. Eftersom man oftast har ett brinnande intresse som orsak till varför man blivit hästföretagare så är det lätt att falla i den fällan! Mycket lättare (anser jag) än om man är hantverkare eller annan typ av företagare. Där räknar man mera "svart på vitt" prissättning m m. Och går inte affären ihop med en vettig lön så startar man inte företaget!

Hästföretagare däremot tar (oftast) inte ut full kostnadstäckning för arbetsinsatsen, fastighetskostnader, underhållskostnader osv. Skulle man göra det genomgående så är det nog inte många som idag rider eller har egen häst som skulle ha råd med det! Hur kan man vara så dum som hästföretagare frågar sig nog nu många? Ja, det är där detta med brinnande intresse kommer in - pga detta väljer man att jobba för ibland en löjligt låg egen uttagen lön, en del har partners som går in och bidrar ekonomiskt för att frun/sambon (oftast är det nog kvinnor :-) skall kunna ha en hästverksamhet, andra har egna karriärer som kan bekosta fin anläggning som sedan andra får nyttja till en subventionerad hyra (bara för att man kan)... Finns otaliga exempel i landet (och även utomlands) på ovanstående. Listan kan göras lång...

En annan sak som påverkar såväl uppstallningsavgifter som ridavgifter är att många anläggningar drivs av en ideell förening som därmed oftast får statliga/kommunala pengar som subventionerar såväl anläggningskostnader som rid- och uppstallningspriser. I ideella föreningar sparas dessutom mycket pengar in via ideella arbetsinsatser på olika sätt. Privata anläggningar har väldigt svårt att konkurrera med dessa anläggningar - framför allt prismässigt. Kommunala anläggningar samt de privatstallar (ofta utan en affärsmässig idé bakom) som hyr ut stallplatser antingen till underpriser eller t.o.m svart påverkar priset i närområdet kraftigt. Varför stå uppstallad på en anläggning där uppstallningen kostar 3.000-6.000 kr/mån (vilket är ett pris som inte alls är orimligt om man räknar ordentligt på alla kostnader och service) om man kan stå på en likvärdig anläggning, med samma (eller i vissa fall bättre) service för kanske under 2.000 kr/mån??? Likande gäller ridpriser på subventionerad ridskola jämfört med privat - varför betala dubbla priser för samma vara? Ridelever och hästägare är sig själv närmast! Skulle resonera på samma sätt själv!

Hade jag idag startat min karriär på nytt så tror jag att jag hade satsat på något längre ifrån "kärnan" i hästverksamheten. Häststäckesförsäljare, veterinär, hovslagare (inte - för i det yrket håller man inte så länge!), foderförsäljare eller liknande. Eller man kanske skulle blivit tränare? Hopptränare kanske - man kan ha rätt många ryttare som rider samtidigt och kanske betalar 200-500 kr/lektion. Även dressyrtränare tjänar hyfsat med pengar (om man är populär :-) även om man där rider en och en eller två och två. Även där betalar man ofta mellan 200-500 kr för (ofta) endast 30 min lektion! Som tränare har du inte heller så mycket omkostnader utom en bil för att ta dig till platsen för träningen. Betalas någon anläggningshyra är det nästan utan undantag ryttaren som står för denna....

Alla som ligger en bit ifrån hästen tjänar betydligt bättre med pengar än den som är riktigt nära hästen!

MEN, ovanstående innebär nu och framför allt på sikt ett jätteproblem för hästnäringen! Skall det verkligen skapas ett "livskraftigt hästföretagande" i Sverige så måste branschen saneras från svarta pengar (uppstallningar, träningar m m). Seriösa diskussioner borde föras om vad som är rimliga rid-, uppstallningsavgifter m m utan att räkna in statliga/kommunala subventioneringar. Varför inte införa en "ridpeng" eller liknande (som görs/planeras i vissa kommuner i landet) som följer rideleven oavsett vilken ridskola denna väljer att rida på? Diskutera andra aspekter på kvalité istället för att fokusera på låga priser. Många ridskolor har idag ekonomiska problem (pga vikande elevunderlag samt ibland minskade bidrag). Skall näringen kunna överleva måste man skapa en realistisk bild över vad en kvalitativ ridlektion eller uppstallning måste få kosta!