När vi pratar om konfliktbeteende hos häst tänker vi nog oftast på saker som bockningar, hästar som sticker, bits/sparkas, vävning, krubbitning m m. Det kan dock vara subtilare saker än så....
Först till orsaker som kan utlösa konfliktbeteenden hos häst...
Under miljoner av år (hästens utveckling) har flyktbeteendet varit ett av hästens viktigaste försvar. Att springa ifrån rovdjur (och även att bocka av ett rovdjur som klöst sig fast på dess rygg) har varit en stor del av hästens överlevnadsstrategi. Därför är det naturligt för en häst som upplever sig "trapped" (skriver det engelska ordet för att jag tycker det bättre beskriver känslan...) eller upplever smärta att försöka fly. (Häst som känner sig fångad, instängd - kan vara av fysisk och/eller psykisk art).
En flyktrespons kan frånsett att vara en fysisk faktisk flykt - dvs att hästen försöker schappa från situationen - till olika grader av spänning. Det sistnämnda är mera subtilt och uppfattas nog många gånger inte av ryttaren/handhavaren som ett direkt konfliktbeteende! Så med andra ord kan ett konfliktbeteende hos hästen yttra sig som allt ifrån lindrigt spänd häst, trippig gång, gnisslande tänder till bockningar och faktiskt sken...
Konfliktbeteende hos hästen kan vad värre är, resultera i långt mera långtgående långvariga effekter än "bara" rid- och hanteringsproblem. En häst som under en längre tid befinner sig i en konfliktsituation kan dessutom resultera i magsår, höga halter av cortisol i blodet, immunbristproblem, beteendeförändringar, kolikanfall, aptitstörningar, självdestruktiva beteenden (hästar som t.ex biter sig själva på benen och kroppen.)
Konflikt hos en häst är oftast orsakad av att hästen inte har möjlighet att lösa de problem den ställs inför vid träning. Träning som oftast består i att hästen utsätts för någon form av "press" - psykiskt och/eller fysiskt tryck, ofta oxå smärta i olika grad. Om inte hästen kan komma undan det "trycket" på något sätt resulterar det i en konflikt hos hästen. Det är alltså inte frågan OM utan det gör det!!
Hästen kan lösa den konflikten på i stort sett två sätt - antingen på ena eller andra sättet utagerande (exempelvis skygga, bocka, stegra, sticka, gå emot i olika rörelser/gångarter) - detta ser vi som människor naturligt som ett konfliktbeteende = problem. Det andra sättet hästen kan reagera på är genom att ge upp = inlärd hjälplöshet! Detta är något som vi människor ofta har betydligt svårare för att se som ett problem.... Den inlärda hjälplösheten kan yttra sig som alltifrån att koppla bort sig från vad som händer i omgivningen, stå och hänga i ett hörn i hagen större delen av dagen till att hästen blir "extremt lydig" och kanske trög i ridningen. En häst som t.ex blir "trapped" mellan ryttarens hjälper (hand och skänkel) och/eller via "hjälptyglar" uppfattas ofta som en "lydig" häst eftersom de konfliktbeteenden som man kanske uppfattade före den ridningen och hjälptygeln helt magiskt försvinner efter ett tag. Har hästen verkligen lärt sig något av hjälptygeln? Ytterst tveksamt - troligare är att den resignerat och insett att det inte är någon idé att kämpa emot inspänningen...
Utöver ovanstående tecken på inlärd hjälplöshet kan även hästen uppvisa en sänkning av hjärtfrekvensen och blodtrycket. Något som man kan uppfatta som ett tecken på att hästen mår bra av träningen när det i själva verket är ett symtom på raka motsatsen! Tyvärr så misstolkar ofta tränaren av hästen det faktum att hästen blir avstängd och "lydig" som ett tecken på att träningen är framgångsrik eftersom hästen inte längre gör motstånd/är besvärlig. I själva verket så har hästen gett upp...
Rädsla hos häst triggar av flyktresponsen - hjärnan är inblandad tillsammans med adrenalinproducerande körtlar. För hästen skrämmande saker får en speciell uppmärksamhet av hästens hjärna - rädsleresponser lärs fortare in av hästen än allt annat - t.o.m ofta efter en enda incident. Hästar glömmer dessutom aldrig något som den blivit skrämd av - däremot kan man dämpa reaktionen genom rätt träning. Man bör därför så långt det är möjligt undvika träning som triggar av hästens flyktbeteende. Lugn hos hästen är därför otroligt viktigt vid all träning.
När hästen blir förvirrad (hamnar i en konfliktssituation) är oftast hästens första reaktion spänning. Denna spänning gör hästen mer eller mindre benägen att fly från den stressande situationen. Ifall hästen inte kan röra sig i självbärighet är han antingen på väg att sakta av eller springa iväg... I fall hästen springer iväg (eller om hästens hastighet är beroende av att ryttaren kontrollerar den med handen/tyglar/töm) visar hästen en viss grad av flyktbeteende. Hästar som springer iväg (blir "starka") utvecklar ofta en "hård" mun, vilket i själva verket är en "avstängningsreaktion" mer än faktiskt minskad känslighet i munnen.
När en häst visar tecken på att vilja gapa (under ridning) indikerar det att ryttaren drar i hästens mun utan att hästen saktar in. Träningen av hästens respons på de avsaktande hjälperna fungerar inte och hästen har vant sig vid trycket av bettet. Eller åtminstone försöker avlasta smärtan från lanerna... Den vanliga "medicinen" för en gapande mun brukar då vara att försöka stänga igen hästens mun med nosgrimman. Under de senaste 50 åren har dessutom utvecklingen av nosgrimmor inneburit att mkt mera kraft kan användas för att stänga till munnen på hästen (t.ex nosgrimmor med inbyggd hävstångseffekt). Att stänga igen hästens mun på detta sätt strider mot vettiga träningsmetoder och djurvälfärd!
Vill du läsa mera om bl.a inlärd hjälplöshet och konfliktbeteenden så kan Andrew McLeans böcker rekommenderas. Delar av denna artikel är hämtad från hans texter. Här har ni en länk till hans hemsida där du kan läsa mera om såväl hans böcker som artiklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar