Välkommen!

Denna blogg är ett försök att starta upp ett nätverk/kontaktforum för de idella ridledarna i Norrbotten - det är dock ni ridledare som måste stå för arbetet att hålla den levande...

måndag 23 januari 2012

Ideellt arbete???

MÅNGA klubbar kämpar idag med såväl ekonomiska problem som organisatoriska! Det är allt svårare att få människor att engagera sig ideellt såväl i klubbstyrelserna som i den övriga verksamheten...

Är det någon devis som är typisk för de senaste årtiondena är det väl "what´s in it for me???" Dvs folk vill ha omedelbar "återbäring" på sin insats - om inte ekonomisk så på något annat sätt... Detta bidrar till att allt färre är villiga att göra ideella insatser - speciellt om de inte omedelbart är till någon nytta (ekonomisk eller annan) för en själv...


Ovanstående har inneburit för ridklubbarna att man har allt mer "tvingande" aktiviteter för sina medlemmar (något som funnits länge i många sporter men som är en relativt ny företeelse inom ridsporten). Det kan vara att stå i klubbens cafeteria, sälja korv/strumpor/kalendrar/kakor (whatever...), obligatorisk stalltjänst under helger, vara tävlingsfunktionär - ja, listan kan göras lång...

Hur skall man då som medlem/klubb förhålla sig till detta? Ja, det finns flera sätt att se detta på (enligt min mening).

Dels - kan man verkligen kalla ovanstående för "ideellt arbete"??? Personligen tycker jag inte det - eftersom det ofta är kopplat till något tvingande - dvs "om ni inte säljer eller gör ditten eller dattten får inte du/ditt barn vara med!" Ideellt arbete förutsätter att det är FRIVILLIGT...

Å andra sidan - skulle klubbarna förlita sig på enbart verkligen ideellt arbetande medlemmar skulle de antingen gå i konkurs eller DRASTISKT få höja sina aktivitetspriser! Ha avlönade människor som gör allt det som idagsläget görs "ideellt" skulle få långtgående effekter på priset för olika idrottsaktiviteter - inte minst ridsporten.

Som jag ser det måste det därför till en kompromiss (för att inte ridsporten skall bli ännu dyrare än vad den är i dag) - tyvärr är man nog tvungen till viss grad av "tvingande ideellt" arbete! DÄREMOT tycker jag att det alltid skall finnas ett alternativ - dvs att "ridavgiften höjs fr.o.m årskiftet med x antal kronor - MEN vill du ha ett alternativ så kan du sälja x antal lotter/korvar "eller vad man nu beslutat sig för inom klubben. Då kan den enskilda familjen/personen fatta ett eget beslut - jobbar jag eller betalar jag? För alla verksamheter dras med ökande kostnader och då kan man inte som medlem räkna med att man skall slippa undan att betala för detta - på ena eller andra sättet (pengar eller "ideellt" arbete).

Det finns även andra aspekter som man måste titta närmare på - obligatorisk stalljour t.ex (där kommer regelbundenhet, ålder, säkerhetsrisker m m in i bilden). Svenska ridsportförbundet gick t.ex för några år sedan ut med viktig info som rör detta. Klicka här så kommer du till denna text. Det finns en "tassemark" som är lätt att överträda (inte bara när det gäller barns arbete utan även vuxna)! Så länge ingen olycka sker kanske inget händer men OM det sker en olyckshändelse kan klubben/styrelsen sitta risigt till.... Likaså om skattemyndigheten bedömer en verksamhet vara arbete - vilket kan ge konsekvenser oavsett om pengar bytt hand eller ej!

Idag så är det tyvärr många klubbar som OFTA byter ut delar/hela styrelser (framför allt i ridskoleklubbarna). Att sitta i en ridskolestyrelse som hanterar såväl personal som ekonomi motsvarande ett medelstort företag ÄR inte lätt - och det blir ännu svårare om inte övriga medlemmar vill/kan engagera sig ideellt. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar!

Vill vi ha kvar (relativt sett) överkomliga ridningen (rent prismässigt) måste nog klubbens medlemmar vara villiga att göra insatser - dessutom måste ridskolor bedrivas på ett mera företagsmässigt/ekonomiskt sätt framöver för att inte flera på sikt skall hamna i konkurssituation. För frågan är hur länge kommunerna är villiga att agera "förlustförsäkring" och täcka upp klubbarnas många gånger katastrofala ekonomi.

Varje vecka så står det i tidningarna om klubbar i landet som har ekonomiska problem o kommuner som går in och gör "katastrofinsatser" för att rädda klubbarna... Frågan är när kommunerna börjar fråga sig - till vad och på vilket sätt används skattebetalarnas pengar? Och det är något som absolut inte bara gäller ridsporten utan all idag subventionerad idrottslig verksamhet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar