Fortbildning för instruktörer?

Hur ser just DU på fortbildning för dig som yrkesverksam eller ideell ridlärare/ridledare? Man undrar ibland hur många ridlärare det står på våra ridskolor som sällan eller aldrig fortbildar sig? Orsaken kan säkert variera - men vad som till sist nog är det avgörande är vilken motivation vederbörande har att fortbilda sig...

Hur ser just DU på saken? Vad motiverar just dig att fortbilda dig? Och då menar jag inte "bara" ren färdighetsträning i ridning! Personlig färdighetsträning
är en viktig komponent i fortbildningen men enligt min uppfattning räcker utan den måste kompletteras med bl.a pedagogik, metodik, fördjupad hästkunskap osv. Allt detta är viktigt om man skall utvecklas som ridlärare. För handen på hjärtat - hur kul blir man som instruktör om man inte gått fortbildning de senaste 10 åren? Det är lätt att "fastna i gamla hjulspår" och för att inte göra det MÅSTE man få inspiration någonstans ifrån...

En del av de argument man kan höra från instruktörer (speciellt om det handlar om fortbildning som INTE är ren färdighetsträning) är:
- jag har inte tid
- det är svårt (omöjligt) att hitta vikarie för mina lektioner
- jag vill inte "offra" en helg på att gå kurs
- klubben har inte råd att skicka mig på utbildning
- klubben betalar inte övertidsersättning för helgkurs (yrkesverksamma)
- jag är inte intresserad
- vi har så mkt träningar (färdighetsträningar) hemma på klubben så det räcker i utbildning
- kurserna är för dyra

Som jag ser det är egentligen ALLA ovanstående skäl beroende på bristande motivation! Enligt min uppfattning är det renhårigare att helt enkelt säga "jag prioriterar inte detta!"

Jag har själv jobbat som ridlärare i drygt 30 år (hemska tanke!) och har hela tiden gått kurser och sökt fortbildning på många sätt. Ibland har de klubbar jag jobbat på betalat det hela men oftast har jag själv bekostat fortbildningen. Helt enkelt för att jag anser att jag MÅSTE fortbilda mig på olika sätt för att kunna ge mina elever något. Det är svårt nog att behålla inspirationen (och tro mig, det är svårt ibland ändå!) när man haft lektioner så pass länge som jag gjort... I dagsläget går jag praktiska kurser 5-6 gånger/år - skulle gärna göra det fler gånger per år men just nu är det ekonomiska läget så att det får räcka med det. Dessutom försöker jag gå teoretisk fortbildning 3-4 gånger per år.

Och något man får räkna med är att utbildning KOSTAR (både tid och pengar) - man kan inte i alla lägen tro att någon annan skall betala för den utbildning man vill ha och behöver! Jobbar man för en ridskola tycker jag dock att det är styrelsens absoluta ansvar att se till att instruktörerna (såväl yrkesverksamma som ideella) får adekvat och tillräcklig utbildning/fortbildning samt också sätter krav på sina instruktörer att de verkligen fortbildar sig (och inte bara ren färdighetsträning). Betalar klubben skall KLUBBENS behov gå först och det är inte alltid kurserna i färdighetsträning som ger bäst tillbaka till klubben. Utbildning/fortbildning av klubbens alla instruktörer MÅSTE årligen ha en så rejält tilltagen budget som möjligt. Det är en skyldighet gentemot klubbens alla betalande elever. Om inte annat så får man höja ridpriset för att ha "råd" med väl utbildade instruktörer!

Ibland kan man tyvärr jämföra en ridskola med om man skulle vända sig till en körskola (bil) och få höra att de körlärare som finns inte är uppdaterade på de senaste trafikreglerna och inte har kört bil själv de senaste åren. Kom man till en sådan körskola skulle man vända på klacken och uppsöka en annan körskola! Men, tyvärr fungerar rätt många ridskolor på ovanstående sätt - unga och/eller outbildade instruktörer (om man nu skall kalla dem det) står dagligen på våra ridskolor och håller lektioner. Ibland kan inte instruktören mycket mer än eleverna. Det är ungefär som att en "blind leder en blind" och "i den blindes värld blir den enögde kung"....

Dessutom händer det (som tur är) ganska mycket när det gäller framför allt den pedagogiska/metodik delen när det gäller ridning. Alla vi som gått Strömsholmsutbildningar (åtminstone de äldre kurserna - dagens kurser kan jag för lite om för att uttala mig om) kan nog intyga att den pedagogiska delen lämnade mycket övrigt att önska... Skall vi inom ridsporten "hänga med i utvecklingen" vill det till att vi utvecklar pedagogiken och metodiken på våra ridskolor. Dagens elever nöjer sig oftast inte med "vänd snett igenom", "framåt marsch" och "gör som jag säger" utan vidare förklaring... Och tur är väl det för vem vill inte ha "tänkande elever/ryttare" som funderar på hur saker och ting hänger ihop? Eller handen på hjärtat - vill du det alla gånger? :-) Kan DU svara på alla frågor du får från dina elever?

Fick t.ex för ett tag sedan en kommentar (från en vuxenelev på en av länets ridskolor) till ett inlägg som jag gjort på min blogg:

"Var sitter glappet? I tyglarna eller mellan öronen?

En av de allra vanligaste instruktionerna som gives till rideleverna, inkl mig själv, på vår ridskola är `korta tyglarna` med motiveringen `tyglarna glappar` utan vidare explicitisk motivering till
a) vad detta `glappande` egentligen innebär?
b) varför `glappandet` är en ovälkommen företeelse?
eller
c) på vilket sätt förkortning av tyglarna skulle leda till en förbättring på problemet?"

Kan DU ge ett svar på dessa frågor? Frågor som dessa (o liknande) kan nog uppfattas som "besvärliga" för många instruktörer men är också insiktsfulla och förtjänar svar.... :-)

Kom igen nu! Kommentera....