Välkommen!

Denna blogg är ett försök att starta upp ett nätverk/kontaktforum för de idella ridledarna i Norrbotten - det är dock ni ridledare som måste stå för arbetet att hålla den levande...

torsdag 9 februari 2012

Ridskola till vilket pris som helst???

Dagens ridskolor startades ofta under 70-90tal (årtionden efter militärens avhästning 1968 var rena "ridskoleboomen" då ridskolor växte upp som svampar ur jorden :-). Eftersom ridning tidigare hade varit förbehållet "rikt folk" och militären så byggdes dessa ridskolor oftast upp av ideella krafter med hjälp av kommunerna. Ett mål här i Norrbotten var länge att varje kommun skulle ha en ridskola!

En av ridsportens viktigaste mål har varit att tillhandahålla ridning till ett så lågt pris som möjligt så att så många som möjligt skulle ha råd att rida. Ett VÄLDIGT lovvärt initiativ men det är oxå orsaken till överskriften på detta inlägg...

För, frågan är - skall man i varje kommun bedriva ridskoleverksamhet till varje pris??? Provocerande fråga kanske men den kommer sig av den allt kärvare ekonomiska situation som många klubbar befinner sig i. Klubbar som inte har råd att hålla sig med utbildad personal - eller inte ens ordentligt utbildade ideella ledare. Det finns forskningsstudie (Hippologarbete) som visar på att många klubbar i landet har instruktörer/ridlärare med skrämmande låg utbildning... Nedan följer ett utdrag ur detta elevarbete:


Norra Sverige:
Norrbotten inkomna enkäter 10 st av 16 st.
Västerbotten inkomna enkäter 9 st av 14st.
Av 30 stycken utskickade enkäter i norra Sverige kom 19 stycken tillbaka det gör en svarsfrekvens på 63 %.

Vad har instruktörerna för utbildning?
Vid sammanställning av instruktörernas utbildning (i hela Sverige - min not) visar det sig tyvärr att mindre än hälften (45,6 % totalt sett) av instruktörerna har instruktörsutbildning (RIK 0/ridledare – Hippolog), se tabell 1. Endast 18,7 % har en längre utbildning (RIK I-II/ridinstruktörskurs). Mellan
Sverige visade den högsta andelen, 40 %, instruktörer med längre utbildningar (RIK III/ridinstruktörskurs). Tar man även hänsyn till RIK 0/ridledare, blir andelen så hög som 76%.

Norra Sverige har lägst andel, 6%, med längre utbildningar. Både norra och södra Sverige har ungefär lika andel, drygt 20%, av instruktörer med ingen eller övrig utbildning.


Tabell 1.
Sammanställning av vilken utbildning ridskolornas instruktörer hade

Utbildning                Norra Sverige           Mellan Sverige       Södra Sverige      Summa
Hippologutbildning          1                                 2                             6                       9
Rik III, långa kursen                                       11                            2                     17
Rik I - II, ridinstr.kurs                                    17                             8                     30
Rik 0, ridledare              40                                27                           13                    80
Ungdomsledare              80                               14                            13                  109
Ej utbildade                    27                                 4                              4                    35
Övrigt                             11                                 0                              7                    18
Kommentar: I mellan Sverige var det två stycken ridskolor som inte hade fyllt i hur många ungdomsledare de hade och i södra Sverige var det en som inte fyllt i hur många Rik 0, ridledare de hade.

Jag har ingen aning om vilka av våra ridskoleklubbar som svarat på dessa frågor men det är anmärkningsvärt hur låg andel ridlärare med högre utbildning som finns på dessa 19 ridskolor som svarat från Norr- och Västerbotten!

Ett svar som man ofta får när det gäller utbildning av såväl yrkesverksamma som ideella ridledare/ridlärare är att "klubben har inte råd", "vi har svårt att hitta vikarier - så vi kan inte vara borta", "jag (kanske är vanligast bland de ideella) vill inte offra min tid", "vi har egen fortbildning" (vilket många klubbar har men VAD är det? Min känsla är att det oftast är träningar på EGEN häst - färdighetsträning är jättebra men vilken fortbildning har man när det gäller hästkunskap, pedagogik/metodik m m?)

I ovanstående finns som jag ser det flera problem:

Om klubben inte har råd - då måste man göra något åt det!
För outbildade eller dåligt fortbildade ridinstruktörer på ridskolan är ungefär som att en körskola (bil) inte skulle uppdatera sina körlärare - ingen skulle acceptera det. Man kanske faktiskt måste höja ridpriserna för att ha råd med fortbildning av ledarna! Alternativt titta på om man gör rätt prioriteringar inom klubben...

Om ridlärarna inte åker för att det är svårt att hitta vikarier
Vem bestämmer om man åker på fortbildning eller ej? Är det upp till den enskilda ridläraren/ridledaren eller är det på anmodan av styrelsen?

Det är STYRELSENS skyldighet att man på något sätt löser frågan! Hittar man inga vikarier så kanske man t.o.m får flytta lektioner till annat tillfälle. Få ridskolor har idag så "trångt" så att man inte kan lägga lektioner vid annat tillfälle...
STYRELSEN bör också besluta om VILKEN fortbildning som skall prioriteras under året! Det kanske inte nödvändigtvis är den egna färdighetsträningen. Och är det färdighetsträning kanske instruktören skall (eller också) rida lektionshästar på träningen för att utbilda dessa!

Ridlärare/ideella instruktörer vill inte "offra sin tid" på fortbildning
Vem bestämmer om man åker på fortbildning eller ej? Är det upp till den enskilda ridläraren/ridledaren eller är det på anmodan av styrelsen?

Enligt min uppfattning är det inte acceptabelt att ledare vägrar att fortbilda sig - har man valt att ställa upp som ledare måste även styrelsen ställa krav på vederbörande. Man har ett ansvar gentemot sina kunder eleverna! Kan man inte få de ideella att gå fortbildning bör man försöka hitta andra lösningar för att KUNNA ställa krav - t.ex att man timanställer personer där det ingår i uppdraget att åka på de fortbildningar som krävs av klubben.

Enbart egen fortbildning i klubben
KAN fungera men KAN också vara ett problem.... Beror alldeles på hur upplägget är. Enligt min uppfattning är det lätt hänt att man "kör fast i samma hjulspår". Varje arbetsplats behöver intryck utifrån - såväl genom att gå kurser för ledare som klubben själv kanske inte skulle valt som att träffa ledare från andra klubbar/distrikt. Har man dessutom enbart "träningar i färdighet" blir det ofta också lite mager fortbildning - som ridlärare behöver man mer än så. Och missförstå mig då rätt - färdighetsträning ÄR superviktigt men ENBART det räcker inte enligt min uppfattning....

Nu till rubriken på inlägget - SKALL MAN VERKLIGEN TILL VARJE PRIS DRIVA RIDSKOLA OM MAN INTE LYCKAS MED OVANSTÅENDE???

Och MITT svar är NEJ - jag tycker inte att man skall det - det finns en "lägsta-nivå" som helt enkelt inte får underskridas. Kan man inte få ekonomi på verksamheten så man har råd att fortbilda sina ledare då tycker jag att ridskolan bör stängas! Men man bör naturligtvis försöka lösa situationen på något sätt så det inte blir fallet:

- se över prissättningen på sina varor o tjänster (ridlektioner, uppstallningar, kurser m m)
- se över HUR man använder de pengar man får in - gör man det kostnadseffektivt och på rätt saker?
- i sista hand (eftersom att vara bidragsberoende är riskabelt) försöka få större förståelse från kommunen (och därmed ökade bidrag till verksamheten).

Vad säger ni i klubbarna om ovanstående?? Kommentera gärna så vi får igång en dialog!

2 kommentarer:

  1. Men vilken bra information, detta tar jag med mig till organisationsprojektet. Har verkligen försökt uppmärksamma SvRF på detta, men bilden har varit att det är jämnt fördelat över hela landet och att de flesta har utbildad personal, mycket bra undersökning och på tiden

    SvaraRadera