Välkommen!

Denna blogg är ett försök att starta upp ett nätverk/kontaktforum för de idella ridledarna i Norrbotten - det är dock ni ridledare som måste stå för arbetet att hålla den levande...

tisdag 11 oktober 2011

Föreläsning om bett och bettrelaterade problem

Efter nedanstående instruktörsträff åkte jag till Heden utanför Boden för att vara med på en föreläsning om ovanstående med veterinär Anna Semrén och Kerstin Kemlén.

Innehållet som sådant var inga nyheter för min del eftersom jag själv redan för flera år sedan intresserat mig för veterinären Robert Cooks forskning om bl.a olika bett påverkar hästen i munnen och hur formen påverkar hästens andning men det var i alla fall intressant att lyssna på Annas och Kerstins presentation av dessa (faktiskt...) problemområden...

En sak som jag hörde för ett antal år sedan (och som även Kerstin tog upp) är det faktum att
HÄSTAR KAN INTE SKRIKA....
det är en del i hästens överlevnadsstrategi men innebär oxå att vi människor ofta kanske inte förstår hur ont eller besvärad hästen är av skador, behandling osv! Det vill nämligen oerhört mkt till innan en häst visar att den har ont - för gör den det så blir den lunchmat i det vilda!

Mkt av vår hantering av hästen bygger (av tradition och många gånger pga okunnighet) i mer eller mindre omfattning om att åsamka hästen obehag (och i vissa fall smärta). Hur vi använder bett i hästens mun är ett typiskt exempel på detta! Hur många gånger har man inte fått höra (när hästen anses "hård i munnen" eller har andra bettrelaterade problem) - "ta i mera", "sätt på hästen ett skarpare bett", "dra åt nosgrimman hårdare", "använd graman" (eller annan "hjälptygel") osv.

När i själva verket problemen med hästen beror på
BETTET eller rättare sagt - vår ANVÄNDNING av bettet i hästens mun! Bettet ligger först och främst på ett av de allra mest känsliga partierna i hästens kropp - många nervtrådar finns i och i anslutning till hästens mun. Att bettet dessutom ligger i en munhåla där det egentligen inte finns plats för ett bett, på lanerna (som har en väldigt vass benkant strax under munslemhinnan) och på tungan (som är kopplat till tungbenet som i sin tur har muskelkopplingar till i stort sett hela hästens framdel) gör inte saken enklare!

Ovanstående ställer STORA krav på oss ryttare/kuskar när det gäller VAD vi stoppar in i hästens mun och framför allt på HUR VI ANVÄNDER oss av den utrustningen! Vilket tryck/kontakt vi har via tygeln/tömmen med hästens mun, om vi försöker hindra hästen från att ge uttryck för sin smärta/obehag genom att sätta på en hårt åtdragen nosgrimma och/eller diverse hjälptyglar och skarpa bett....

Några av medskicken som föreläsardeltagarna fick med sig hem var bl.a att
- se till att undersöka hästens tänder/munhåla regelbundet
- anpassa ev bett efter hur hästen ser ut i munnen - ingen häst är den andra lik
- ha inte för långt bett (det kan vika sig i hästens mun)
- rid gärna ibland (eller alltid) med något bettlöst alernativ (Robert Cook tillsammans med Kerstin har t.ex tagit fram ett bettlöst träns där man kan koppla på ett bett och sedan välja hur mkt bettet respektive den övriga utrustningen inverkar - detta eftersom man inte FÅR - än så länge - köra helt bettlöst på travet)

Fundera oxå på vilken roll du som ryttare/kusk har när det gäller hur din häst hanterar bettet i sin mun och ridningen/körningen?

Hästen visar nämligen smärta inte genom att skrika som sagt var utan genom "fem F" = FLIGHT, FRIGHT, FIGHT, FREEZE and FIDGETING... Dvs Flykt, Rädsla, "Strid", Frysa och Orolighet (nervsmärta). Så hästar som sticker, skyggar, blir våldsamma och bockar/stegrar, "fryser fast", "tjurar", "inte vill", slår med huvudet osv = olika vad vi kallar "istadiga" beteenden -  kan mycket väl (och troligtvis) visa tecken på smärta någonstans. Många hästar som är "starka", "hårda i munnen", "sticker" osv blir ofta betydligt lugnare och "snällare" om ingen längre drar dem i munnen.... Antingen pga att ryttaren ändrar hur de använder sina händer eller genom att man börjar rida med någon bettlös variant.

En reflektion som en av deltagarna oxå gjorde det var "Vet du verkligen hur mycket du inverkar med bettet"??" Allt är relativt - så även om du tror dig veta att du är lätt/mjuk med din hand så kanske hästen har en helt annan uppfattning... Speciellt om du rider med någon form av hävstångsbett som ökar din inverkan avsevärt via hävstångseffekten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar